Att barra eller inte barra!
Det som förvånade mig i artikeln var att det tydligen skulle vara bättre för miljön att ha en äkta gran då de av plast är tillverkade av material som är allt annat än miljövänliga.
Jag har faktiskt trott att det är mer miljövänligt med en plastgran! För en riktigt fin plastgran kan man ju ha hela livet och då får ju de riktiga granarna stå ifred i skogen. Men det kanske finns plastgranar som är tillverkade i miljövänligt material, jag har faktiskt ingen aning. Men jag tycker det låter konstigt att det skulle vara mer miljövänligt med en äkta gran!
Julgranens historia
Julgranen har inte en så lång tradition som många tror. Åtminstone inte i Sverige. Att julgranen överhuvudtaget kommit hit kan vi tacka tyskarna för. Det var nämligen härifrån som traditionen med julgran importerades i mitten av 1700-talet. Från början syntes den mest i högaristokratiska hem, men omkring sekelskiftet 1900 hade sedvänjan spridit sig även till bönder och arbetarklass;
julgranen hade blivit var mans egendom.
Dessförinnan fanns en gammal tradition att sätta upp avkvistade granar - så kallade julstänger - framför gårdarna. Högst upp i toppen lämnades en toppruska kvar som dekoration. Ibland också med dekorationer utskurna direkt i barken. Julstängerna var troligen till för att värja sig själv och sin familj mot onda krafter. De friska träden skulle föra livskraft till gården.
Tidigast tre dagar innan julafton, på Tomasdagen, fick julstängerna resas. Resningen av julstängerna hjälptes man åt med i byn, samtidigt som man passade på att smaka av julens läckerheter; julölet, brännvinet och skinkan.
Dagens julgranar har sitt ursprung i Tyskland, hos senmedeltidens skrån och gillen. Där pryddes granarna med ljus och dekorationer. Den första svenska granen vi känner till fanns 1741 hos familjen Wrede-Sparre på Stora Sundby i Sörmland. Snart följde andra herrgårdar, storbönder och prästgårdar efter. Men det var först drygt hundra år senare, efter 1800-talets mitt, som julgranen började bli var mans egendom, även utanför den svenska överklassen.
På 1800-talet var det ofta trångt om utrymme i de svenska hemmen. Därför var de tidigaste julgranarna så små att de kunde ställas i en kruka, direkt på ett bord eller hängas i taket.
Men så skulle den placeras nånstans och det var trångt om utrymme i en statkarls bostad på den tiden och värst hos oss... Men pappa visste råd, han slog upp en spik i taket, mitt över bordet vid gavelfönstret, knöt en tross om toppen på vår julkrona och hängde på så vis upp den på spiken mitt över vårat julbord.
Julgranen dekorerades med ljus, kringlor, pepparkakor, godis och äpplen. Att klä granen var en tradition förbehållen de vuxna medan barnen fick titta på.
Seden att resa kommunala utomhusgranar slog igenom 1920 och blev allt vanligare under efterkrigstiden. Det är en tradition som varje kommun med självaktning vårdar. En av de mest kända offentliga granarna är julgranen i centrala London som Norge varje år sedan 1947 skänker till engelsmännen som tack för insatserna under andra världskriget
