Nu får det vara nog!
enligt planerna men tyvärr så blev det inte så.
Jag vägrar att se detta som ett misslyckande (det har jag tillräckligt av)
utan som ett gott försök som jag definitivt kan lära av.
Jag vill fortfarande sluta röka men just nu är inte rätt tidpunkt.
De 3 senaste månaderna har jag av någon anledning befunnit mig i
nån sorts depression. Att i samma veva sluta röka var väl inte
det smartaste draget ,jag är mest förvånad över att det gick att hålla
uppe så länge som jag gjorde.
Allt och då menar jag verkligen allt har känts tungt.
Jag har börjat tvivla på om jag verkligen ska läsa på högskolan,har jag valt
rätt utbildning? Ska jag börja jobba istället?
Vad är meningen att jag ska göra med med mitt liv?
Jag är ganska bra på att hålla mina känslor för mig själv så
utåt sett så har jag nog varit samma Mia som jag vanligtvis är.
Har nog tyckt att det är lite "pinsamt" att känna sig nere med tanke
på den kanonsommar vi har haft med bröllop och allt.
Jag har känt att det nästan har förväntats av mig att leva i nån
sorts lyckobubbla.
Skolan har definitivt inte fått den tid som den kräver och
jag har nog överhuvudtaget inte varit rolig att leva med.
Hemma har det varit lättare att släppa fasaden.
Nu är jag bara så jäkla trött på att befinna mig i den här spiralen
av tvivel och negativa tankar om allt.
Jag måste försöka vända på det här för jag vet ju att jag
har det hur bra som helst, en underbar make och två jättefina barn.
Vi bor i vårt drömhus (som iofs just nu är en byggarbetsplats) och
jag är omgiven av massor av underbara människor.
idag börjar klättringen uppåt!
Livet är väl tyvärr så, går upp och ned!Känner igen mig ganska mycket i det du skriver, något jag inte heller gått ut me så mkt. Har mycket press på mig nu iom färdig utbildning, vill också skaffa familj vilket nästan förväntas nu iom giftemålet. Men jag vill ju helst ha ett jobb först, men känns inte som om jag kommer att få de!snart är jag väl för gammal för att skaffa barn också:( men men. Hoppas du kan få må bättre snart, tänker på dig!Kram
Du gör rätt i att inte se det som ett misslyckande....Nu vet du ju att du kan sluta röka om du vill=) Bättre att ta tag i det tunga först och må riktigt bra innan man ger sig på sluta röka-projekt. Hoppas du får en riktigt fin dag vännen.
Nej Mia, det är inget misslyckande, tillfället var inte det rätta, men det kommer gumman.. Ta en cig nu och var som människa, du fixar det en annan dag... Massa kramar och lycka till med allt... Kramisar
Cimsan
Förresten,såg att google analytics funkade nu för mig:)Tackar!Kram
Förstår precis hur du menar det där om att vara deppig när man "borde" vara glad. Det är ju ännu jobbigare att deppa då, och svårare för andra att förstå.
Håller med om att du inte skall se rökningen som ett nederlag. Se det som en erfarenhet att ha med till nästa gång. Och... en deppig period är ju absolut helt fel tid att sluta röka. (Jag, som slutade för 7 år sen var nåt såpass grymt röksugen förut... deppig och körigt på jobbet...)
En stor kram till dig!
(och vill du byta mer erfarenheter, lägg bara till mig på msn om du vill!)
Känner igen mig jätte mycket! Själv är jag också rökare igen. Men som du säger är ett uppehåll inte illa! Ibland undrar jag om alla blandade känslor har kommit i samband med skolan. Det är jobbigt att åka karusell upp och ner! Ibland vill man ju bara ha lugn och ro... Ja, ja en kram kommer här i alla fall!
Kram från mig med. Jag har också varit i den där nedåtgående spiralen. Jobbet ska ha sitt, maken ska ha sitt, barnen ska ha sitt, huset och dess kaos ska ha sitt, skolan ska ha sitt, makens jobb ska ha sitt, MEN JAG DÅ??? Jag har lärt mig att bli mer egoistisk, att ibland säga att jag inte har lust. Det är som du säger: nu börjar klättringen uppåt och nu kommer snart våren.
Jag tycker du är stark som kämpat på. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver, i synnerhet beträffande utbildningen... Själv tar jag bara en dag i taget för förhoppningsvis löser det sig om man bara orkar ha tålamodet. En dag sitter man förhoppningsvis där och de flesta pusselbitar har trillat på plats. Kram till dig!
Här om dagen undrade jag just hur det går...
Jag tycker ändå du gjort det bra som hållit upp i 2 månader!! Du får absolut inte se detta som ett misslyckande! du har jag själv skrivit varför och jag kan bara hålla med!
Visst känns det skönt att ibland bara få skriva rätt av, precis vad man känner!
Idag är en ny dag! Hoppas din dag blir en fin dag!
kram
Kan bara skriva under på det som så många andra har skrivit. Kloka ord från kloka kvinnor.
Cyberkram! Sköt om dig!
Se det positivt ! Du har ju försökt !
Ibland i livet så blir det inte som man själv vill !
Jag förstår dig precis !
Ha en fntsatisk dag och Rök på bara du mår bra !
Kramar om !
Var sak har sin tid Mia. Rökstopp kan du ta när skolan är över, eller hur. Ja vi är nog himla duktiga på att hålla den där fasaden uppe. Ibland måste man bara få "krisa", så är det bara. Jag har mina stunder jag med. Denna eviga fråga om vad vill jag å allt det där. Vi är helt enkelt inte mer än människor. STOR kram!!
Klart att du har rätt att känna dig lite nere ibland. Och att ifrgasätta det man gör tycker jag är sunt och viktigt. Tillåt dig att känna som du gör. Det går säkerligen över. Och du gör helt rätt som inte ser det som ett misslyckande för det är det INTE.
KRAM
