Studentmamma

Idag hade Emma en kompis hemma och de sprang ut och in
och lekte och hade jätteskoj. Jag var ute i trädgården och märker
att det blev ovanligt tyst. Går in och kollar men där finns inga barn.....
går ut och ropar.....inga barn. Går och muttrar för mig själv och börjar
bli irriterad. Går bort till lekplatsen som de absolut inte får gå till själva
....inga barn. Ringer på hos några som bor nära för att se om de
gått hem till nån....inga barn.  Går runt i skogen som ligger
bakom vårt hus.Nu börjar paniken komma!
Jag går och ropar som en galning men ingen svarar!

Sätter mig i bilen och kör längs med vägen och där går de!
De har hunnit ca 2 km! De var tydligen på väg hem till kompisen!
Gissa om de såg skamsna ut när de fick syn på mig.
De var väl medvetna om att de hade gjort nåt de inte fick.
Jag tvärnitar mitt i vägen, tutar på dem sätter på varningsblinkers och behöver
bara gå ur bilen och titta på dem för att Emma ska börja gråta.
Behöver jag säga att den ungen har kompisförbud en vecka nu.

Fy fan va rädd jag blev!